Om föreningen

Hallands Museiförening-  en historisk översikt i årtal och händelser.

Hallands museiförening bildades den 24 april 1886 på ett möte där landshövding Nordenfalk var ordförande. Landshövdingens deltagande i föreningen har sedan dess varit en tradition. Man valde på mötet en styrelse med bland annat direktörerna Alfred Wallberg och August Lyttkens samt kapten J.A Lagergren.  Enligt de stadgar som antogs skulle föreningens syfte vara att skapa ett halländskt museum i Halmstad och att där samla föremål ”från provinsens folkliv och odlingshistoria”, samt insamla handlingar, litteratur och konst med halländsk förankring.  Redan vid mötet konstaterades, att 79 personer hade antecknat sig som ständiga medlemmar.

1887 På initiativ av Alfred Wallberg kunde tillgångar, samlingar och handlingar från en äldre förening ”Hallands Fornminnesförening” ”som sedan många år upphört”, överlämnas till den nybildade Hallands Museiförening.  Genom denna överlåtelse av kassa och samlingar kan man faktiskt knyta Hallands museiförening ända tillbaka till 1865 det år då Fornminnesföreningen grundades av ett antal intresserade personer, som hade stöd av Hallands Hushållningssällskap. Enligt stadgarna hade Fornminnesföreningen som ändamål, att vårda Hallands fornlämningar, samt att samla fornsaker och föremål med halländsk anknytning.  År 1873 hade Fornminnesföreningen anslutit sig till ”Föreningen för Skånes Fornminnen och Historia” och hade då tillsammans med denna bildat ”De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening”, vilken ännu lever kvar och ger ut tidskriften ALE.  Hallands Fornminnesförenings kapital, samlingar och bibliotek kom dock att bli kvar i Halmstad innan de 1887 som tidigare nämnts överlämnades till vår förening.  År 1887 fick Hallands museiförening även Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademins tillåtelse att använda Norre Port som museilokal. En omfattande reparation sattes igång med bidrag från Landstinget och Halmstads Sparbank. Styrelsemedlemmen Alfred Wallberg hade ett gediget historiskt och kulturhistoriskt intresse och blev personlig vän till Artur Hazelius, Skansens grundare, och Hazelius lär ha direkt påverkat skapandet av ett halländskt museum.

1889 anställdes på deltid som museets amanuens Maurice Kniep, som på deltid skulle katalogisera och ordna samlingarna och sköta öppethållandet under tiden maj till september.

1899 konstaterades att Museets ca 3700 föremål behövde ordnas under sakkunnig ledning och för detta fick man hjälp av intendent Karlin vid Kulturhistoriska museet i Lund (”Kulturen”) samt från Axel Nilsson, senare chef för Röhsska museet i Göteborg.

1902 donerade Alfred Wallberg till föreningen en halländsk ryggåsstuga från Särdal, vilken flyttades till Norre Katts park. Stugan gav ökat utrymme för en del av museets samlingar. Huset möblerades på traditionellt sätt och kunde sedan användas för visningar och olika arrangemang. (Stugan finns nu på Harplinge hembygdsgård dit den flyttades 1971.

1913 föreslog föreningens dåvarande museiintendent Oscar Ehnbom, att ett särskilt konstmuseum för föreningens konstsamling skulle skapas i nuvarande Tre Hjärtan vid Stora torg. Förslaget kunde dock inte genomföras, men visar på ett tidigt intresse för ett separat konstmuseum.

1917 köpte museiföreningen Kirsten Munks hus (Storgatan 32).  Här hade man planerat att inrätta ett större permanent museum, men lokalerna visade sig vara mindre lämpade för de växande samlingarna. (Huset är nu i privat ägo)

1918 köpte föreningen Broktorpsgården (Kyrkogatan 12), som inrättades för en del samlingar och för samkväm och uthyrning. (Huset är nu i privat ägo).

1922 fick föreningen av kommunen arrendera ett område på Galgberget för att anlägga friluftsmuseet Hallandsgården.  Under perioden från 1923 till 1955 flyttades 11 gamla allmogebyggnader dit. Hallandsgården har under åren blivit en populär samlingsplats med en mängd olika arrangemang. Varje år brukar här firas midsommarfest och Sveriges nationaldag, 6 juni.

1923 bildades Föreningen Gamla Halmstad i vars första styrelse även Alfred Wallberg satt. Föreningen har sedan dess samverkat med museet på olika sätt. Bland annat förvaras Gamla Halmstads stora bildsamling i Konstmuseets arkiv. Samma år blev Hallands Museiförening medlem i Hallands hembygdsförbund. I den årsbok ”Vår Bygd” som Hallands hembygdsförbund gav ut medverkade Hallands museiförening från 1923 till 1960.  

1924 hölls Hallands Hembygdsting i Halmstad, där länets kulturhistoriska föreningar deltog med Hallands Museiförening som värd.  Hallands Hembygdsförbund, som fungerade som en paraplyorganisation för länets musei- och hembygdsföreningar erhöll årligen bidrag från Riksantikvarieämbetet för undersökningar, fornminnesinventeringar och sommarkurser.

1928 ansökte Hallands Museiförening till Kungl. Maj:t om lotterimedel för kulturminnesvård, samt om 340 000 kr för uppförande av en ny museibyggnad i Halmstad – en fråga som länge varit på dagordningen.  Detta år förordnades också Erik Salvén som heltidsanställd intendent för museet.

1930 gjordes ritningar för en ny museibyggnad av byggnadsrådet Ragnar Hjort i Stockholm. Byggnadsarbetet kom igång följande år.

1933 invigdes det nya museet den 17 september av kronprins Gustav Adolf.  Under året inleddes också samarbete med Hallands Konstförening, som bildats 1932.  (Det bör här nämnas, att Alfred Wallberg 1898 varit med och skapat en förening med samma namn men denna hade upphört redan 1905.)  Sedan det nya museet öppnandes 1933 har Hallands Konstförening årligen arrangerat konstutställningar på museet. Också andra konstföreningar har visat utställningar på museet. Även Riksförbundet för bildande konst medverkade och anordnade föreläsningar med konstvetare och bildvisningar.  Under 1930-talet samarbetade museet även med Folkuniversitetet, och det hölls veckolånga sommarkurser med upptill 130 deltagare.

Under krigsåren på 1940-talet tvingades man ibland hålla vinterstängt på grund av koksbrist och ”dyrtider”, men sommartid hölls ett imponerande stort antal utställningar av hög kvalitet, samt även föredrag och kurser.

1946 blev intendenten Erik Salvén landsantikvarie för Halland och detta år bildades också S:t Olofskapellets stiftelse – en fråga som drevs hårt av Salvén. Detta år skapades även en Najadenkommitté för skolskeppets förvärvande och upprustning. 1950 invigdes S:t Olofs kapell i Tylösand efter gediget arbete av Salvén.

1960-talet   Under perioden 1961–1979 utgav föreningen i egen regi årsboken ”Halland”            I samband med museets 30-årsjubileum 1963 visades 14 tillfälliga utställningar under året och museet hade konstfilmaftnar, teateruppläsningar och konserter i samarbete med Kammarmusik-föreningen.  Ett omfattande arbete mellan museum och skola initierades också under detta decennium. 

1973 blev Lennart Lundborg museets intendent och landsantikvarie. Decenniet präglades av en livlig verksamhet med föredrag, visningar och kurser och många skiftande utställningar. Museets dag på hösten samt julsöndag blev stående inslag med stor publik.

1979 gick föreningen in som en av stiftarna i Stiftelsen Hallands länsmuseer, Halmstad – Varberg. Samtidigt överlämnade föreningen till denna stiftelse de fastigheter och samlingar vi då ägde. Som stiftare har vi sedan dess representation i Stiftelsen Hallands länsmuseers styrelse och har på så sätt möjlighet att medverka till både det kulturhistoriska museets och konstmuseets utveckling. Hallands Museiförening ombildades samtidigt till en förening med karaktär av stödförening åt museet i Halmstad.

1980 var museiföreningen en av stiftarna i Stiftelsen Mellgrenska huset (återuppfört på Klammerdammsgatan 20 i Halmstad). Sedan stiftelsen upphört är den nu i privat ägo).

Sedan 1984 har föreningen delat ut byggnadsvårdsdiplom för att uppmärksamma goda exempel där hus har räddats och vårdats.  Men också opinionsbildare och hantverkare, som gjort stora insatser har fått ta emot diplom.  Byggnadsvårdsdiplomet utdelas varje år på föreningens årsmöte. Fram till 2021 har på detta sätt sammanlagt 121 diplom delats ut.

1992 gick föreningen in som en av stiftarna i Stiftelsen Sköldska huset (Brogatan 54 i Halmstad). Sedan stiftelsen upphört har den nu en privat ägare.

Förutom detta har föreningen varit engagerad i utgivningen av olika böcker. Bland det som kan nämnas är en skriftserie med hittills utgivna två böcker: den första 1969 om medeltida halländska dopfuntar, den andra boken som kom 1972 handlar om utgrävningar av halländska bronsåldersgravhögar.  Andra publikationer som vi givit ut är bland annat ”Hallands Landsbeskrivning 1729” i fyra volymer samt ”Landshövdinge-berättelser 1705–1818”. Föreningen har också ekonomiskt stöttat en rad olika bokprojekt kring halländsk kulturhistoria.